Äntligen tillbax i Mittunderbaraparadis....
Ellens nya mössa...
Hårdrockare Ellen....
Ellen trär sitt första halsband
Barn gör som föräldrarna gör
Mia...Isaac...Emma o Ellen fikar god Leila kaka...
Ellen försöker oxå visa upp sin mage hon har ju me en baby i magen....
Så på måndagmorgon halv sju var det äntligen dax att dra uppåt...byte Hässleholm...rulltrappan var trasig så jag fick kånka min idiot tunga väska uppför den långa trappan.....men jag kom upp....X 2000 till Sthlm och det går ju bra ända tills man närmar sig Centalstationen då svajar det lite för mycket...väl framme vet jag inte var jag är denna gången jag som åkt så många gånger.... men här har jag aldrig blivit avsläppt ....nåväl jag tar hissen ner för att kunna ta hissen upp till den centala den och det lyckades faktiskt...mot Pizza Hut...därifrån på spår 4 brukar tågen mot S-vall även gå...men som tur är så kollar jag för säkerhets skull och nej idag går det från spår 17...handlar och tar med mig...nu är det bråttom...till första bästa hiss för att åka ner för att sen komma upp på spår 17 (lite koll har jag) då hittade jag ingen hiss så det blev bara att kånka upp samma tunga väska igen...jag lyckades även då komma upp...men jag var nog på väg att kola båda gångerna...väl vid tåget så är det ett gammalt gammalt loktåg...om någon kommer ihåg när det var bord emellan fyra säten..obekvämt värre och varmt varmt ingen som helst luftkonditionering...jag lyckades dra ner ett fönster men hur lite det än var så blåste det kallt men bättre de än bastuvärme...sen ska vi ju inte prata om sista biten in mot S-valll så jä....krokigt krokigt krokigt å fort körde han för att komma i tid...en rätt kaotisk sträcka vill jag mena men som alltid så kommer jag fram illamående och jag vet inte hur många ggr jag sagt att aldrig åka den sträckan mera....
Väl framme kommer Jocke och hämtar mig och vi kör till Sörberge ca 2 mil utanför S-vall...där väntar lilla Sigge och mamman Kim..Embla o Noah är hos sin mamma denna v....jag gosar och myser så mycket det bara går med den lille vilde en riktig utforskare...vad månne bliva av honom...en tekniker tror Farmor.....
På onsdagen hämtade jag Embla o Noah vid skolan och vi körde till Birsta handelscenter och handlade lite och framför allt tog vi ett käk på Mc Donalds...pratade och umgicks...sen skulle Noah träna fotboll så vi fick köra hem...men det blev precis lagomt för denna gången.....att ha barnbarn i olkia åldrar är en gåva men även risk för nu blommade min förkylning upp ordentligt...nya dagisbaciller antagligen eller så drog det för mycket på mig på tåget....Tack Jocke o Kim för Eran gästvänlighet...och för den utsökta surströmmingen som vi intog på torsdag em....mmmm....
Fredag fm kör jag vidare mot mitt mål...stannar till i Hammarstrand för en fika hos min moster Stina.....vidare till min gamle far som idag är rätt så senil men han kände igen mig i alla fall....tack vare sin sambo kan han få vara hemma med en o annan avlastning och tack vare henne blev jag bjuden på middag...sen handlade jag och drog sakta men säkert uppåt..... jag kan känna hur själen redan lägger sig till ro hur kroppen slappnar av och hjärnan kopplar av......
Väl framme insuper jag den otroligt friska luften (det enda jag för övrigt kan supa in idag ha ha) känner det fantastiska lugnet (hur länge de nu varar älgjakten börjar på måndag) det känns jättespännande och utmanande och det är annorlunda att komma upp denna gången.... självklart beroende på årstiden men även för att nu finns inget inplanerat som förra gången......och det är ju då som det finns tid för eftertanke..funderingar...meditation etc. och det är ju det som är den stora meningen med att jag är här det gäller att utnyttja detta med att bygga på min självkänsla ordentligt så jag slipper vara rädd för än det ena än det andra och kan hantera livet mera konstruktivt...jag är ju på god väg genom AA s tolvstegsprogram men som sägs i AA.... det är ett handlingsprogram och det är bara jag som kan göra något åt mitt liv...jag är den viktigaste personen i mitt liv....har jag inget så kan jag inte ge bort något och det är ju det som är meningen med livet att både kunna ge och ta....och det är ju så att naturen har en förunderlig kraft...mer än vad man tror har jag fått lära mig som jag nu ska utnyttja...en vansinnig intressant grej i det hela är att jag nu när jag där nere träffande en man som kan parapsykologi och berättade lite om naturens kraft och hur jag skulle förfara...jag är helt övertygad om att det är inte av en slump man möter på olika människor...nu när kvällen är här är jag både trött och genomförkyld så jag nannar tidigt....
Söndag vill jag inte mer än att ösa ur båten och njuta av höstluften och plocka några blommor och rönnbär...flugsvampen plockade jag inte....jag bara gottar mig äter lunch tänder en brasa och när mörkret faller tänder jag ljus lite här och var....förkylningen har satt sig i bronkerna så det är lite jobbigt men vad gör det jag är ju här i Mitt underbara paradis
Måndag...snyt host prost...det är inte klokt vad förkyld jag är...men jag är i alla fall där jag vill vara så det underlättar....
jag vaknar med glädjen att upptäcka att jag faktiskt är här...det känns kallt och det är det 17 grader i huset lite för lite men det tar nog lite tid att komma på vilka element och hur mycket värme det ska va på dom...halv sju var det 2 gr plus ändå så det är verkligen kallt det är ju vintertemperatur i södra S....som sagt förkylningen tar överhand.....men vilken tur att jag bara ska va då....men bara va är inte så lätt men jag ska träna på det och träning ger färdighet....det pratas mycket om vad tiden går fort och vad tar tiden vägen...det e precis vad jag tänkt idag för idag fyller en av mina söner Jocke 37 år....Grattis...
Nu ska jag fortsätta sticka till Bebben...
Ha de alla och Björn o Höst kramar till Er alla....
Nog syns det att det är höst
Hej Kerstin
Tack för de vackra bilderna och den målande beskrivningen i din text.
Ja resan var besvärlig då men nu är ju framme välbehållen och det är det viktigaste.
Förkylning på köpet får man ibland men du får krya på dig tills du ska tillbaka till södern.
Idag är jag ledig. Har städat undan lite och snart ska jag ta en promenad till Höjdvägen och se om Ellen och Emma är hemma och om de har några mogna äppel på träden där i backen.
Ha det så bra du kan med förkylningen och allt det andra.
MVH Gunnel
Jo nog är det tomt alltid utan lilla mommo i huset...både för Ellen å mig (å Rickard oxå fast han inte vill erkänna det).. Tur att du ska komma tillbaks i mitten av oktober igen så jag kan skicka in lilla barnet till dig på morgonen. Å så har hon någon att umgås med när jag med mina tunga kilon ska försöka städa det här enorma huset (ja så känns det just nu), det tar ju sin lilla stund så hon hinner ju bli uttråkad innan jag ens hinner till hallen=)
Nog syns det att det är höst där uppe...brr så kyligt det måste va att gå ut å pinka på morgonkvisten=). Men det ser ut som att du har en härlig tid å att du njuter av den. Vi saknar dig!! Kramis
Gunnel...det är roligt att du upplever min text målande...och av någon anledning hade en del av texten kommit bort där jag beskriver dom sista 1,4 milen upp i skogen...jag är fortfarande lika fachinerad över denna mäktiga skog och höjdskillnaden...ibland så brant att det slår lock för öronen.... det är verkligen en upplevelse om jag tar mig tid att uppleva den...vilket jag gör idag...Ha de och Krama Ellen från Mommo
Emma...härligt att höra...ja du ska sovmorgon ända tills min lgh är klar att flytta in i....till bebben kommer tänkte jag säga men så länge ska jag väl inte va hos Er...ja de e verkligen skillnad på klimat o toalettbesök...men de e härligt som sagt....Puss puss HEJ...
Hej lilla Kerstin!
Ja det är roligt att läsa de du skriver....du är duktig på de...att skriva ;)
Roligt,mysigt,kallt,varmt,jobbigt....ja du verkar haft en del av allt,men hoppas dock att det var mest positivt å de tror jag nog de va eller hur?? ;)
Ja hösten ser verkligen ut å va kommen däruppe,den är på god väg här nere oxå,även om de senaste dagarna varit som sommardagar....
Ha det gott å krya på dig!
Kraaamar,Lotta
